...
Att få höra "vi kan väl bara vara vänner" när man känner något mer är som att ta ett steg över kanten och bara ramla ner..
En sten i bröstet och en klump i halsen, det är så det känns.
En tår som faller ner för jag trodde att du ville något mer.
Mitt hjärta är trasigt, jag försöker laga det så gott jag kan.
Men ibland händer så mycket ledsamt och hjärtat spricker litegrann.
Jag som trodde att du och jag kunde bilda ett "vi" men den tiden är förbi.
Jag började tro på kärleken igen, men jag borde vetat bättre än så här.
Mitt hopp, det krossade du.
Jag vet inte hur jag ska göra nu.
Allt är över, allt är borta, även du och jag slutar hoppas på kärleken nu..
