Varför..
Ska det vara så svårt att lyckas me någonting nångång?
Varför ska man bli kär i någon som inte delar samma känslor? Jävligt idiotiskt.
Och varför fortsätter man kämpa och hoppas när de inte finns en chans?
Jo för om man tror att det finns minsta lilla chansen så försöker man.
Men när man inser att de inte finns någon chans, hur går man vidare när den personen lämnat så stora avtryck i ens liv?
Hur?!?
Helst skulle jag bara vilja dra ett täcke över huvudet och dö litegrann.
Men vad hjälper de, vad hjälper det om man gråter tusen tårar, om det känns som att man ska gå sönder inifrån, men hur hanterar man det annars, de går inte.
Man blir ju ledsen och då får man vara ledsen, så fröken Sofie kommer inte vara den gladaste ett tag framöver..
